Att montera ett peke

Lösa ett problem.
Det började med att det inte fanns någon naturlig punkt att fästa halshornet på gennakern. På Omega 36:an sitter röstjärnet till förstaget längst fram på stäven och gennakern måste ju halsas framför förstaget.
Då båten i huvudsak ska användas till familjevänlig cruising med hög prestanda (HPC), så är gennakern det självklara valet som undanvindssegel.
Första säsongen löstes detta problem med en Spectrastropp som fästes runt rullsystemet under lintrumman. Stroppen var 700mm lång, för att halsa upp underliket ovanför pulpithöjd. Gennakerns halshorn satt sedan med en tripphake i andra änden på stroppen, så den kunde trippas under last vid nedtagning. Detta system fungerade hjälpligt, men kändes ändå som ett provisorium.
Då familjen även hade synpunkter på en pulpit som  krävde avancerade akrobatiska talanger för att komma förbi vid ombordstigning – särskilt från en låg klippa i skärgården, föddes tanken på någon form av bogspröt/peke.
Efter en liten marknadsundersökning föll valet på ett peke i rostfritt stål och teak från Båstsystem i Västra Frölunda.

Mer vikt i stäven
När nu beslutet väl var taget, ville jag även ha en integrerad stege under peket för att optimera funktionen som landgång.  Alternativet med inbyggd ankarrulle föll dock bort – där gick min personliga gräns för funktion kontra prestanda. Ytterligare15 kilo i stäven när jag redan lider av gasflaskorna i ankarboxen (Och numera även ett peke i stål och teak), där gick gränsen.
Grundkonstruktionen består av ett U-format rostfritt rör som skjuts på förifrån tills dess att ändarna med sina beslag ligger an mot friborden.
Detta innebär att ju spetsigare förstäv, desto mindre utskjut och tvärt om. I mitt fall hamnade beslagen väl inne i den dränerade ankarboxen, så jag slapp borra hål ”in i” båten.

Montage
Efter lite mätande för att centrera peket i långskeppsled, återstod justeringen i höjdled. Beslagen fästes så långt upp mot språnglinjen som möjligt och sedan gick jag iväg en bit från båten för att syfta, samtidigt som sonen stod på fören och justerade peket i höjdled med hjälp av ett snöre fäst i främre delen av peket.
När pekets linje stämde med språnglinjen fixerades snöret och hålen för waterstaget kunde borras. Dessa hål hamnade dock under botten på ankarboxen inne i förpiken, så där användes Sikaflex för tätning.
Nästa steg var att skära till de medföljande teakbitarna efter formen på förstäven. Sista momentet var att montera kassetten med stegen under peket. Detta moment var det enda som inte var glasklart i manualen, men efter ett telefonsamtal konstaterades att stegen ska fästas i rostritt på ena sidan och direkt i teaken på den andra.

Slutsats
I stort motsvarade hela paketet mina förväntningar, det enda jag har synpunkter på är storleken/godstjockleken på fästöglan där t.ex. gennakern ska fästas. Jag kan tänka mig att den i alla fall kan bli oval på en hård slör i grov sjö.
Det blir ett av vinterns projekt att byta den till en grövre, särskilt med tanke på att det finns långt framskridna planer på en rullbar Code Zero (Rullbart mellanting mellan en djup genua och en gennaker) till nästa säsong.
Själva konceptet innebar dock en stor förbättring på alla plan (Utom själva vikten i stäven förstås).Gennakern står bättre när den kommer längre bort från storseglet, särskilt på öppnare bogar.Den inskjutbara stegen har gjort framförallt ombordstigning som tidigare utfördes med viss risk för livet, till en enkel övning för alla ombord.
Trots farhågor så tycker jag inte att peket drar ner mycket på helhetsintrycket av båten, det lirar hyfsat med resten av formspråket som Ron Holland så väl lyckats med.

Vidare