Segelhantering

Storseglet
Att hantera en Gliderfock på 28 kvm monterad på ett rullsystem vid ”sättning och nertagning” är en barnlek. Släpp på revlinan och dra i skotet så är seglet satt. Släpp på skotet och dra i revlinan så är seglet ”nertaget”.
Ett Fathead-storsegel på 50 kvm är en helt annan femma. Även om travarna håller förliket i masten, så blir det tillräckligt med lös segelduk för att täcka både båt och en del av fjärden.
Detta brukar även innebära att den stackars rorsmannen som står fast vid sin post vid rodret, inte ser ett jota förut förrän resten av besättningen samlat in och hjälpligt beslagit besten.
Ett beprövat knep för att minska detta problem kallas för Lazy-Jacks. Detta innebär att linor spänns från bommen upp i masten, och därmed förhindrar att segelduken trillar av bommen vid  nertagning.
Nu vi tagit detta koncept ett steg längre genom att integrera Lazy-Jackslinorna med ett fast monterat bomkapell, ett sk. Foldex II kapell. Denna kombination gör nedtagningen till en snabb och säker manöver med full sikt under hela operationen.

Här följer en kort beskrivning av nedtagning av storseglet på Kritvit;

• Fallet ligger alltid nere på ruffdurken så att vi vid ett nödläge får ner seglet på snabbast möjliga sätt.
• Lova upp i närheten av vindögat.
• Slå upp avlastaren till storseglet.
• 50 kvm ramlar snällt ner mellan Lazy-Jacksen ner i Foldexen.
• Dra igen blixtlåset.
• Klart.

Jag vet att detta låter som en halvseriös reklamsnutt på TV-Shop, men det är faktiskt precis så smidigt och enkelt i verkligheten som det beskrivs ovan. En viktig detalj för att detta ska fungera är naturligtvis en rätt inställd rodkick som håller bommen i läge när storfallet släpps.

Revning.
Med så många kvadrat i ”standarduppsättningen” måste vi reva ganska tidigt, när man är tvungen att lufta förliket i focken i byarna och rodret börjar kännas tungt är det dags.
Ett modernt, säkert och smidigt sätt att reva är att arrangera sk. ”Single Line Reefing” eller enlinerev, dvs, revet regleras med enda lina från sittbrunnen.
Och nu ska jag avslöja en riktigt bra hemlighet; Man behöver absolut inte kassera sin fullt fungerande bom för att köpa en ny dyr, utrustad med enlinerev från fabrik, inte ens montera utväxlingar inne i den befintliga bommen.
Två saker måste göras för att få ett bra fungerande enlinerev:
Revlinorna måste bytas ut mot längre.
Linan dras på andra/”fel” sida av blocket vid mastfästet och upp genom revhalsen och ner till sittbrunnen.

Focken
Focken är en sk. Gliderfock , alltså en rullbar självslående fock med en vertikal latta som böjer av mot akterliket i toppen för att kunna maximera akterrundan/ytan.
Ut och inrullning är ju så enkel som det låter, det enda som man måste vara extremt noggrann med är rullkapellet. Flertalet av de människor jag talar med monterar enbart kapellet mellan seglingsturerna med motiveringen att ”på natten sliter ingen UV-strålning på seglet”.
Det som då glöms bort är att sommartid går solen upp före 04.00 och de flesta lämnar inte hamnen före 10.00. Det ger 6 timmars effektiv segelduksnedbrytning enbart på morgonen.
Ett rullfockskapell är i de flesta fall betydligt billigare att byta ut än ett försegel. Ett bra tips är därför att montera alla skyddskapell direkt efter avslutad segling.

Gennakern
Gennakern är ett underbart undanvindssegel som vi använder så fort den skenbara vinden närmar sig tvärs eller strax akter därom, beroende på vindstyrka. Vi vet ju alla att om någonting ska användas så måste det vara enkelt, säkert och bekvämt att använda det.
Så här har vi löst det på Kritvit;
Gennakern är alltid packad i en racingsäck, där det finns urtag i säcken för de tre hornen.
En sådan säck är standard på kappseglingsbåtar och kan fås mot tillägg hos de flesta segelmakare. Detta gör det enkelt att lyfta upp säcken på däck, koppla i gajar, hals och fall och hissa vid rätt läge.
Jag var övertygad om att vi skulle montera gennakern i en strumpa, men efter en hel del segling, både kapp och ren semestersegling, så backar jag nog på den. Vi trippar halshornet i fören och tar mer seglet i lugn och ro bakom storseglet. Detta fungerar förvånansvärt bar även i hårdare vindar och med kort besättning.
Okay, nu är yngsta ordinarie gasten ombort nio år så vi är alla delaktiga i seglingen, men  när äldsta sonen satt fastspänd i en cykelbarnstol fastbunden på pushpiten för sjutton år sedan så hade jag garanterat kompletterat med en strumpa över gennakern. Men på den tiden hade man inte hört talas om något som kallas gennaker, då körde man spinnaker eller ingenting alls, vilket oftast resulterade i just ingenting alls.
Min poäng är att dagens segellösningar och smarta tillbehör har gjort seglingen så mycket roligare.

Kuling/stormfock
Vi kunde snabbt konstatera att maxrevad stor och en maxad självslående fock var på tok för mycket segelyta att ha uppe när vinden närmade sig 10-12 m/s, på en redan från början vek båt.
Att ta ner en Gliderfock med en sju meters stående latta på havet i 10m/s och ersätta med en mindre fock var inte en attraktiv tanke, så vad göra ?
Tanken på ett kutterstag dök naturligtvis upp upp, att oberoende av ordinarie förstag kunna hissa ett hårdvindssegel på ett separat stag akter om det vanliga lät som en bra lösning.
Men hur skulle man få en självslående fock att fungera med ett extra  stag mitt i förtriangeln ?
Har man en gång seglat med självslående fock så ska det mycket till för att man ska avstå från den lyxen.
Varianten med ett kutterstag som monteras vid behov med en pelikanhake har ju använts tidigare på bl.a Swanbåtarna, men kändes som en ganska gammalmodig och klumpig lösning.
Nu är det ju så finurligt att det finns fibrer som används till skot och fallinor som har samma eller högre brottlaster än motsvarande dimension i rostfritt stål. Att dessa dessutom är lättare, mjukare och trevligare att jobba med är ju ingen nackdel.
Sagt och gjort. En kulingfock med en speciallina i förliket som ersätter staget hissas flying bakom ordinarie förstag, en lösning som kändes både modern och attraktiv. Detta diskuterades med Per Skoglund på Benn´s, och det bestämdes att en extra fallbox med en fallutväxling på 1:2 skulle monteras strax under den vanliga boxen. Den dubbla utväxlingen halverar lasten i avlastare, brytblock och winschar, och med tanke på att fallet ska ersätta en stagwire kändes detta rätt. I andra ändan, nere vid däck, måste ett nytt röstjärn monteras.

Detta placerades i vårt fall direkt för om ankarboxluckan. Själva däckbeslaget består av två stycken vridbara byglar monterade mitt emot varandra, en på ovansida och en på undersida däck.
Ett nytt röstjärn beställdes hos den lokala smeden efter ett par timmars syftande med en träregel och vinkelhake och detta hamnade strax under standardröstjärnet.

Mellan själva röstjärnet och bygeln i däck monterades en 7/16 tums vantskruv.
Sedan återstod att konstruera själva seglet. Att hoppa från full Gliderfock på 28 kvm till en stormfock på 9 kvm kändes lite väl drastiskt. Slutligen designades en kulingfock på16,4 kvm som passar så SX-skenan, så att även kulingfocken blir självslående.
I förliket sitter en insydd speciallina som dels ersätter staget, dels överför vridmomentet från rullsystemet som också är integrerat  med seglet.

I praktiken blir tågordningen denna:

• Konstateras att med maximala två rev i storen är det ändå för mycket yta i riggen.
• Kulingfocken hämtas upp på däck och kopplas fast med snabbhaken i rullsystemet i röstjärnsbygeln på däck. Detta kan göras utan att ta ut seglet ur säcken eftersom snabbhaken sticker ut genom botten av säcken.
• Fallet kopplas och seglet hissas i upprullat skick till rätt fallspänning.
• Den ändlösa revlinan leds akterut till pushpiten där ett vändblock med chockcord fästes.
• Gliderfocken rullas in.
• Kulingfocken rullas ut.
I detta läge är vi rustade för åtminstone 15 m/s, det är redan testat, och jag uppskattar att vi kan ta ett par sekundmeter till innan det är dags att helt ta ner storseglet och enbart segla på kulingfocken.