DEBUT I GRANPRIX
Tänk vad en surfning på Internet kan göra! Veckan före ovan nämnda evenemang kollade jag på Gransegels hemsida för att se om det hänt något. Och det hade det! Inbjudan till GranPrix, en distanskappsegling utgående från Säck i mitten av september, det lät trevligt. Tillfälle till riggtrim och allmänt segelsnack utlovades dessutom, liksom fina priser.

 Under min första flerskrovssegling tillsammans med Gransegelpersonal på hemväg till Viggan från Fjäderholmarna efter Runt Lidingö snackade vi också om GranPrix, och jag beslöt mig för att vara med. Men eftersom min rorsman, tillika hustru, inte hade tillfälle att vara med den dagen blev det telefonterror av ett antal tänkbara ersättare, dock samtliga med samma nedslående besked - det låter jättekul, men tyvärr... Nåja, det kanske kunde finnas möjlighet att ragga någon från en annan besättning, trots att detta oftast aldrig blir något annat än rena önskedrömmen.

 Fredag
Iväg från Viggan vid fyratiden, för motor förstås. Ensam på vägen ut, och då är det skönt att ha autopilot. Det ger möjlighet att stuva undan, koka kaffe och annat under gång, samtidigt som man bara kollar kursen. Jag hade hoppats på att kunna ta mig ända till Säck, men när solen gått ner blev det tvärmörkt, och jag gick in vid viken vid Gällnö port och lade mig på svaj för natten.

Lördag morgon
Ambitionen var att komma iväg tidigt för att vara med vid skepparmötet kl 9 (start utsatt till 11) och ev kunna ta emot en besättningsresurs, men det blev ett telefonsamtal med seglingsledaren strax innan 9 istället, och han lovade att ställa frågan. Vid inloppet till Säck mötte jag startfartyget på väg ut med det nedslående, men inte helt oväntade beskedet att det inte fanns någon ledig gast. Det blev till att segla själv, och jag meddelade seglingsledningen mitt beslut att segla med fock. Jag var ju ensam! Men det beskedet föll inte Gransegelmats på läppen.
”Va, segla med fock! Du som är så vältränad! Det blir ju undanvind i Möjasundet, och den lilla kryss som finns blir på stora Möja Västerfjärd. Klart du skall köra med stora genuan!” Och så blev det

Start
Härlig halvvind, och en försiktig start. Jag seglade ju ensam, och då har man inte samma möjlighet att bromsa om man kommer fram för tidigt. Missar väl starten med ca 15-20 sekunder, men sedan blir det fin halvvind upp mot Möja Västerfjärd.

Kryssen
Då börjar slitet. Skota för dikt bidevind, och gå så långt som möjlig för att göra så få slag som möjligt. Första slaget blir en katastrof. Jag hade lagt skotet på spinnakervinscharna för att kunna skota utan att behöva springa fram till rufftaket, och det visade sig vara fatalt. Spinnvinscharna visade sig vara ett nummer för små i den ökande vinden (upp mot 8 m/s), och jag orkade helt enkelt inte krana hem ordentligt. Att dessutom försöka trimma storen och samtidigt styra koncentrerat var omöjligt.
Det andra slaget var inte fullt så katastrofalt, och vid det tredje, då jag använde genuavinscharna som vanligt, var ännu bättre. Granpersonalen kommer glidande med kameran i högsta hugg, och Mats Johansson får veta att han lever. Hur kunde jag vara så korkad att segla med genuan i denna vind! Jag kommer ju att komma sist!

Slören
Känslan att kunna hålla upp runt Södermöja och sedan släcka på seglen och bekvämt slöra genom Möjasundet var underbar. Det blev till och med lite tid att äta några bananer och dricka en liter juice, samt att pusta ut ordenligt, förstås. Jag kände mig helt slut!

Runt Möja
Efter pricken norr om Möja kom lite snurrvindar innan Möja Västerfjärd, och en ny bidevindsskotning. Men det blev inga fler slag, utan jag kunde precis hålla upp mot sista snutten in i mål, och till och med släcka lite på skoten innan målgång. Och efter målgången kändes det trots allt att Mats hade rätt. Jag tjänade nog på att köra med genuan med tanke på slören (där många hade problem med spinnakrarna - det var för brant) och de svaga vindarna norr om Möja.
Min första tanke efter målgång är alltid - hoppas att jag inte kom sist. Eftersom jag seglar Maxi 95, och detta gång utan spinnaker, seglar jag på LYS 1,04, och de snabbare båtarna ser man ju bara vid start. Fördelen är förstås att jag fick segla i ostörd vind största delen av racet; nackdelen är som sagt att man har väldigt dålig koll på hur man ligger till. Nåväl, jag rullar in genuan (rullen fungerar kanonbra, och jag förlorar heller ingen yta på maxgenuan, eftersom jag kan ha rullen under däck), river och beslår storen och tuffar in i hamn. Hela gänget verkar redan ha lagt till, men jag får en bra plats utanför en Dehler 34, som verkar ha lagt till för väldigt länge sedan. Det här kommer att gå åt pepparn! Jag lagar lunch/middag, och är klar precis som det smäller rejält.
Prisutdelning
Det visar sig vara seglingsledaren Kent Wretman som med ett riktigt muskedunder (hördes säkert ända till Sandhamn) förkunnar att det är dags för prisutdelning. Ettan och tvåan ropas upp och får sina välförtjänta priser. Tredjeplatsen annonseras; familjen Larsson i sin vackra Finngulf 36 (som vi tampats med flera gånger i år, både på Gullvivan och vår klubbs Kräftkör). Döm om min förvåning när sedan mitt namn kommer upp som fjärdeplats. Vilken överraskning! Då blir min första tanke; tänk om min vanliga rorsman varit med - då skulle vi kunnat tampas om andraplatsen!
Det blir en härlig eftermiddag/kväll/natt (för somliga) med grill, segelsnack och trevlig samvaro i den sjunkande solen och stigande månen. Vi enskrovsseglare får möjlighet att besiktiga flerskrovsbåtar, och även veta mer om dessa fartvidunder. Själv seglade jag (nej, inte seglade - flög!) flerskrov för första gången veckan tidigare, och vi gjorde då otroliga 18 knop. Trimaranen gick inte genom vattnet som man är van vid, utan flög fram ovanpå, och vattnet sprutade som en fontän runt de skrov som var i kontakt med vattnet.

Det är bara att gratulera Gransegel till ett bra upplägg, och hoppas att GranPrix kommit för att stanna. Banan var utmärkt, och kan ju vid behov seglas även åt andra hållet. Kryss i Möjaström är nog inget att sträva efter, trots allt. Om man skulle önska sig något vore det lite fler småpriser av olika slag. Det förhöjer enligt min mening arrangemanget avsevärt. Tex bästa start, bästa ensamseglare, bästa kvinnliga rorsman etc. Nu fick grindstängaren ett passande extrapris - ett presentkort på Gransegel för att kunna stärka sina aktier inför nästa års race, och det höjde temperaturen åtskilliga grader på prisutdelningen och stämningen efteråt.

Rolf Karlsson, rorsman och segeltrimmare på Maxi 95 nr 24, ”Fuji Hunt”