"Dagen innan avmastning riggades Kritvit med ett rykande färskt Fatheadstorsegel och en Gliderfock (28 kvm mot std 26) för ett inledande test. "
Uppdatering av en typisk svensk 80-tals båt.

Hitta båten.
Jag var egentligen ute efter en båt på max 34 fot, familjen består av fem personer så det borde räcka för att vi skulle få plats även de regniga dagarna, och jag ville absolut inte ha en större båt än nödvändigt. Men efter några veckors farande kors och tvärs i södra Sverige tittandes på olika modeller, föll valet till slut på en Omega 36 byggd 1986. Förutom seglingsegenskaperna och den extremt rymliga och välplanerade sittbrunnen, var den främsta anledningen utseendet.
Jag skulle aldrig kunna köpa en båt som jag tycker är ful, hur bra affär det än skulle vara.
Hon hämtades i slutet av augusti inne i Mälaren och angjorde Gransegels servicebrygga i Ryssviken för en första insats.

Första testet.
Vid denna tidpunkt hade Gransegel tillverkat sk. Fatheadstorsegel under en längre tid till flerskrovare men inte till någon kölbåt.
Nu hade vi ett ypperligt tillfälle att testa detta (Bland flera andra) koncept ordentligt innan det bjöds ut på marknaden. Det största frågetecknet var hur masten skulle bete sig med ett storsegel på 50 kvm istället för de 39 std-kvadraten.
Dagen innan avmastning riggades Kritvit med ett rykande färskt Fatheadstorsegel och en Gliderfock (28 kvm mot std 26) för ett inledande test. Masten var en standard Isomat med enkla svepta spridare och konad kaltopp. Efter några varv runt fjäderholmarna kunde konstateras att maströret i alla fall verkade styvt nog i vindstyrkor under 5 m/s. Däremot beslutades att ett par backstag eller dubbla akterstag skulle monteras till nästa säsong. På ren kryss räckte skotkraften för att hålla ett godtagbart sagg, men så fort storskotet släpptes så hade man kunnat hopprep med förstaget.

Riktiga testet.
Detta var vad som hann konstateras innan vi dagen efter mastade av och gick i vinteride.
Det enda som gjordes åt riggen under vintern var att montera fästen till backstag och byta ut alla gummisnoddsfall och wire till fall av Spectralina. Jag uppskattar att ”std” fallet till storseglet töjde sig 150mm med fullt storskot på kryss och Kolfiber i storseglet.
Kommande sommar seglade vi förutom skärgårdsturer, en bitvis tuff resa runt Gotland via Gotska Sandön och Stora Karlsö, där allting verkligen fick en genomgående hårdtest.

Efter denna resan fördes en tvåspridarrigg med fiol upp på önskelistan.
Inte för att jag blev orolig för att masten skulle trilla ner, med det kändes som om vi körde omkring i en Corvette med cykelhjul. Hästkrafterna fanns där, men det var svårt att få ner dom i asfalten för att göra en landbaserad jämförelse.
Detta till trots slutade vi på en fin andraplats på Gullviverallyt bland 83 startande båtar. Det märktes att vi hade fina fartresurser, särskilt i vindar under 7 m/s, men att det som sagt fanns mycket mer att hämta.

Felsökning
Kaltoppen orkade inte riktigt hålla mot i vindar upp mot 6-7 m/s, utan böjde av åt akter/lä så pass mycket att toppen tappade all form. Detta skulle kunna botas med en fiolspridare, men allvarligare var det hur den betedde sig vid rev 2. Första revet är placerat så att storseglets topp hamnar i höjd med förstagsinfästningen, riggen blir alltså masthead vid rev 1. I detta läge såg allt bra ut. Vid rev 2 däremot hamnar toppen mellan spridarna och förstagsinfästning och då orkade maströret inte utan masten slog bakut och böjde så att säga åt fel håll. Detta trots att jag hade en prebend/förkrum på åtminstone 150mm. Detta är ett fenomen vi sett tidigare på riggar som egentligen är för stora/långa för ett enkelt spridarpar.

Åtgärd
Tillsammans med Per Skoglund på Benn´s diskuterade vi fram en rigglösning som skulle lösa problemen vi upplevt den gångna sommaren. Resultatet blev en tvåspridarrigg med dubbla svepta spridarpar, backstag och fiol. Det nya maströret är något slankare än originalet, men snäppet större godstjocklek.
Den stående riggen av rod, ersattes med Dyformwire som töjer sig något mer, men med en båt som i sig inte är helt stum så tror jag att det i praktiken inte gör någon markant skillnad.
I och med spridarnas svepning behövs inte backstagen för att hålla masten uppe, utan tjänar endast ett syfte; att ha full kontroll på förstagssagget. Detta är skönt, särskilt vid manövrar som gippar, där backstaget lugnt kan justeras vid behov efter utförd manöver.

Resultat
Att vi är nöjda med resultatet är att ta till i underkant. Masten står precis som den ska i alla förhållanden och segelsättningar. Borta är alla tendenser på att invertera, eller slå bakut. Med fiolstagen rätt inställda sköter sig toppen på storseglet som en automatlåda – vid byar eller permanent vindökning böjer sig toppen och seglet planas ut och spiller lagom med kraft.
Nu har vi uppnått ett perfekt samspel mellan segel rigg och båt.

Vidare

Hämta.
Klicka på bilden för att ladda ner hela brochren i PDF format. ca 1,5mb
stockholm 08 718 30 60

malmö 040 15 00 28

oslo +47-67 58 71 50